Vår hemsida använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du detta. Om du vill veta mer om cookies, klicka här.

Södra teatern

Dans / Performance

DIGAMBARA

Virpi Pahkinen med två dansare

Virpi Pahkinen och hennes två dansare sammanlänkas i Digambara, en koreografisk vandring i gränslandet mellan dans och ritual. I en elegant kamp om ögonblicket för tre dansare påminner de om skuggor som måste mötas för att kunna skrida vidare.

Pahkinens koreografi söker sig utanför den västerländska danstraditionen, till platser och kulturer där dans och trans är en del i livsavgörande händelser. Med sitt tydliga formspråk är det ingen slump att hon är en av Skandinaviens internationellt mest framgångsrika solodansare och koreografer. Här tillsammans med dansarna Mugiyono Kasido och Pontus Sundset.

Virpi Pahkinen når i dag ut till en bred publik mycket tack vare att hennes verk har visats i SVT, hon har gett ut boken Ormbäraren och medverkat som sommarvärd i Sommar i P1. Hon är ett eget uppslagsord i Nationalencyklopedin, hon har fått flera utmärkelser för sin dans och uppträtt i ett 40-tal länder. Hennes fans förförs av hennes rörelsekonst och fascineras över att hon går sin egen väg, utan att snegla på trender.

Digambara ("Klädd i himmel") är en riktning inom Jainismen, en av världens äldsta religioner med ursprung i Indien. Digambara består av tre verk:
Kakligni (dödsgudinnan Kalis förgörande eld) av och med Virpi Pahkinen.
Kabar kabur (Rykten) av och med javanesen Mugiyono Kasido.
Digambara av Virpi Pahkinen med Virpi Pahkinen, Mugiyono Kasido och Pontus Sundset.

Sagt i pressen:

Som när Kasidos faktiskt dansar vilse i sin egen t-tröja. Armar, ben och huvud dyker upp och försvinner i t-tröjans öppningar. Väldigt skoj, mycket fyndigt. Mugiyono Kasido tycks bottna i Indonesiens danstraditioner samtidigt som han på ett alldeles eget sätt transformerar den in i samtiden. Fängslande.
/Örjan Abrahamsson i DN

Det rituella draget är starkt närvarande i uppåtsträvande rörelser, liksom känslan av att dansen i sin rumslighet fångar krafter vi inte kan ta på… Pahkinen själv har en förbluffande förmåga att vara både stark och undanglidande. /.../ Det är vackert och hoppingivande.
/Anna Ångström, Svenska Dagbladet

Schaman, orakel, demiurg, gudinna - ingen återknyter till dansens äldsta ursprung såsom Virpi Pahkinen. Hon är dansens motsvarighet till poesins Bruno K Öijer. Hennes solon handlar mindre om dans, mer om rit och magi.
/Örjan Abrahamsson i DN.

Som alltid dansar Pahkinen i sitt eget förunderliga universum, där koreografin förvandlas till en mystisk ceremoni som vill återknyta till dansens och därmed människans och världens ursprung.
/Örjan Abrahamsson i DN

…den fantastiske javanesiske dansaren Mugiyono Kasido, en vesslesnabb och vig man som i sin lätta kropp förenar traditionell skolning med mim och andra tekniker. I solot Kabar Kabur påminner han om en skicklig javanesisk dockspelare som snabbt växlar mellan olika rollfigurer.
/Anna Ångström Svenska Dagbladet

riksteatern_logo_invert


Presenteras av Riksteatern. Med reservation för eventuella ändringar.

Besök hemsida