Vår hemsida använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen. Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du detta. Om du vill veta mer om cookies, klicka här.

Södra teatern

Performance

Pink on the Inside

Självbiografisk nycirkusföreställning

När jag första gången kom till Stockholm och stod framför Södra Teatern på Mosebacke torg sa jag till mig själv:

”Om jag bara får uppträda en enda gång på den här teatern så är jag nöjd.”

Nu, 20 år senare, har jag tillsammans med Cirkus Cirkör slagit Södra Teaterns rekord i antal föreställningar spelade med Wear it like a crown med över 120 framträdanden. Min föreställning  David och Fofo tillsammans med Fofo Rakez hade urpremiär på stora scen och nu är det  Sverigepremiär för min alldeles egna föreställning Pink on the inside.

Jag är minst sagt stolt över hur det hela utvecklade sig. Min karriär som artist. Och min resa som människa.

Min resa som man.

Och det är det som Pink on the inside handlar om. Mitt sökande efter den ärliga berättelsen om vem jag är. Mixen mellan det som möter betraktarens öga och det som jag väljer att hålla på insidan.

En önskan att slå hål på machokulturen och visa att det är ok att vara den man är. Jag har hittat det uppriktiga spåret och nu vill jag bjuda in er.

David Eriksson har turnerat över hela världen under de senaste 20 åren med kompanier som Cirkus Cirkör, La Soirée, Cirkus Roncalli m.fl.

David har vunnit priser och utmärkelser på Edinburgh och Perth Fringefestival samt nu senast en prestigefylld ”Olivier Award for best entertainment” tillsammans med La Soirée 2015.

On a completely different dimension is David Eriksson’s show “Pink on the Inside.” The theme of this Swedish artist’s show revolves around the issue of gender, presented in a highly entertaining but un shallow manner. Eriksson’s performance can truly be described as pure theatre; his magic, acrobatic and juggling tricks, while fun to watch, also conveyed a deeper sense of expression than what is on the surface. With each trick, Eriksson juxtaposes a tough, male, almost brutal exterior with a sensitive, gentle interior. When, during the final scene, Eriksson appears smiling, wearing red high heels, the audience is charmed but touched by his expression of deep reflection.”
 /Gazeta Lublin, Poland