P-Floyd anses vara ett av världens främsta tributeband och behandlar supergruppen Pink Floyds musikaliska arv som vore det deras eget, aldrig rädda för förnyelse. Med varsamma och kärleksfulla händer tolkar de musiken som de älskar. Genom att ständigt utvecklas själva håller de musiken levande och vital, och med sina magnifika ljus- och ljudproduktioner utlovas en gåshudsframkallande upplevelse utöver det vanliga. Under sina över 30 år som band har P-Floyd spelat för utsålda konserthus i Sverige och Norden, spelat i Globen, belönats med kulturpris, vunnit pris för årets konsert på Dalecarlia Music Awards med mera. Framförallt är P-Floyd det enda bandet i Sverige som i 18 år i följd har fått spela i Dalhalla - en av de mäktigaste och vackraste utomhusarenorna i Europa.
Det är ingen tvekan om att P-Floyd fyller ett stort behov hos de som alltjämt älskar Pink Floyd, och som inte kan se dem turnera längre. Här får man sitt lystmäte både vad gäller det visuella och det musikaliska, och det som skiljer P-Floyd från andra tributeband, är att man dessutom överraskar sin publik med moderna och nyskapande tolkningar, samtidigt som man behåller själen och essensen i låtskatten som gjorde Pink Floyd till ett av musikhistoriens största och mest inflytesrika band.
Om föreställningen 7 deadly sins
Berättelsen om supergruppen Pink Floyd kan likväl som framgångssaga sägas vara en berättelse om en grupp individers resa genom livets olika faser. Barndomens naiva sagosyn på omvärlden med förväntningar, livsaptit och drömmar. Ungdomens kluvenhet inför att bli vuxen. De första brustna illusionerna. Vrede, maktlöshet, uppgivenhet. Sammanbrott, uppbrott och pånyttfödelse. Frid och fred med sig själv och livet. Få band har så tydligt och naket visat sina olika tillstånd för sin publik. Från den första skivan och de tre singlarna 1967 med Syd Barretts barnsliga upptäckarglädje och psykedeliska syn på verkligheten. Barretts resa in i det okända och bandets uppgång. Livsbetraktelser på The Dark Side Of The Moon, ur unga uppvaknande konstnärssjälars perspektiv. Saknad och vemod, brustna illusioner på Wish You Were Here. Mänskliga laster och förakt på Animals. Uppgörelse med nu och dåtid på The Wall, ändå med hopp om själslig frid. Slutet. Pånyttfödelsen. Slutet på resan. Allt finns med i texter, uttryck, estetik och musik, en resa genom livet inkluderat triumfer och nederlag, bra och dåliga beslut. Men också i hur vi i vissa skeden av våra liv vajar likt fågelskrämmor på ett stormigt fält, med begränsad kontroll över oss själva, i livets våld.
Att den tidlösa episka musiken som skrevs av Pink Floyd passar så bra att rama in begreppet de sju dödssynderna är måhända häpnadsväckande men ändå självklart. Den unika och ödesbestämda sammansättningen av individer, deras världsbild och historia, spänningarna mellan dem. Deras vilja och förmåga att uttrycka sig med ljudlandskap och musik samt utlämnande, närmast terapeutiska texter och kraftfulla visuella inslag, är mer än bara en musikupplevelse. Det är en glänt på dörren in i människans ständigt ekande frågor och gäckande sökande på svaren om sin existens och sitt sökande efter lycka och frid. Pink Floyds generösa invit till gruppmedlemmarnas tankevärld och demoner utgör en självklar illustration till dödssynderna. Deras - våra - svagheter visas i ett obarmhärtigt sken. Men också styrkorna och förmågorna. Allt slutar med hoppet. Hoppet på att få veta vad det innebär att vara människa.
